
När en offentlig försvarare utses kan den misstänkte välja en advokat själv eller låta domstolen bestämma. Många tror att systemet garanterar en kompetent försvarare, men i verkligheten är det slumpen som styr.
Tilldelningen sker genom en kölista, där advokater får uppdrag baserat på turordning istället för erfarenhet. Även för de mest allvarliga brotten är kvalifikationskraven bristfälliga och fulla av kryphål.
Skapa illusion av kompetens
För brott med fyra års fängelse eller mer krävs fem års erfarenhet och en 18-timmars utbildning. Men detta säger ingenting om advokatens faktiska skicklighet. En advokat kan ha hanterat få och enkla mål men ändå få de mest komplexa fallen.
För brott där straffminimum är under fyra år räcker en kort kurs på 18 timmar. Det innebär att en advokat utan brottmålserfarenhet kan försvara någon i exempelvis ett narkotikamål eller sexualbrott.
Turordning går före kompetens
Trots att domstolar inte måste följa kölistan, används den ändå som huvudregel. En erfaren advokat kan förbises, medan en mindre erfaren får uppdraget bara för att han eller hon står först i kön.
Advokaten kan överlåta målet till en mindre erfaren kollega
Även om domstolen väljer en advokat som uppfyller kvalifikationskraven, kan denne lämna över delar av uppdraget till en kollega på samma byrå – även om den kollegan saknar erfarenheten som krävs.
Domstolen tror att en erfaren advokat hanterar målet, men i praktiken kan en oerfaren försvarare sköta stora delar av försvaret.
Ingen faktisk kontroll av kvalifikationerna
Systemet bygger på självrapportering, där advokater själva registrerar att de uppfyller kraven – utan att behöva styrka sin erfarenhet.
Det finns ingen individuell prövning av en advokats lämplighet eller kompetens, vilket innebär att fel personer kan få livsavgörande uppdrag.
Ett haveri för rättssäkerheten
Systemet ser ut att garantera kvalitet, men är i verkligheten ett rättsosäkert lotteri.
Turordningen avgör, advokater kan lämna över uppdrag till okvalificerade kollegor, och ingen granskar om erfarenheten faktiskt räcker.
Detta innebär att misstänkta kan få en försvarare utan rätt kompetens, trots att deras frihet står på spel.
Det är inte rättssäkerhet – det är ett systemfel.